Jag skulle få panik när jag är ensam med barnen om jag inte fick röra på mig. Hemma känns det som att allt exploderar och tvätt/disk/vika-tvätt/plocka-uppdragen hopar sig kaosartat. Medans pojkarna röjer och smutsar ner och tar sönder glas och liknande. Jag hittar ron ute. Och de trivs bäst ute. Det är i princip aldrig någon större gnäll och absolut inga bråk mellan dem ute. Allt blir liksom lite bättre där. Och så kan jag få lite utlopp för min energi och träna lite eller delta fysiskt i deras lek.
Idag valde jag det förstnämnda. Bytte om till träningskläder och packade med chinsgummibandet. (Och inser nu att det blev kvar på skolgården, attans!). Medan pojkarna lekte så körde jag en chinspyramid, några set armgång, 5 ruscher uppför trappor och 100 st boxhopp. Vi avslutade med löpartävling (jag kryper typ, viktigt att barnen vinner) på konstgräs. Alla nöjda.
Det är lätt att välja offerrollen när man har en man som jobbar mycket helger och det blir mycket ensamtid med småbarn i krävande ålder. Jag gör det ibland. Men vi mår alla så mycket bättre om jag försöker hitta lösningar som ger utlopp för allas frustrationer och ändå resulterar i att ha roligt ihop. Och som jag brukar säga: träning och frisk luft gör underverk för tålamodet och humöret!
Ställningarna där jag gör chins och armgång. Alvar ville också gå armgång och jag hjälpte honom sedan och bar honom samtidigt som jag lärde ut hur man gör. Snart är han säkert bättre än jag…
Alla tränar. Och här har ni anledningen varför chinsgummibandet blev kvar. Alvar riggade upp med det för sina lekar.
Bästa och smidigaste gummistövlarna för barn kommer från Crocs. Vi upptäckte dessa när Alvar var 1 år och sedan dess har minst 5 par passerat (eller är kvar i) vår lägenhet. Väger ingenting och är lätta för barnen att ta på själva.
Två grymma ställen för att göra boxhopp. Man kan hitta träningsmöjligheter precis överallt om man väljer att se genom de glasögonen. Det gör jag ofta.
Löpartävning med två solklara vinnare som alltid lyckas slå mig hur mycket jag än tränar.